Nu börjar det kanske bli lite småjobbigt. Min dialekt verkar ha blivit en analysfråga i vilka sammanhang jag än hamnar i. Idag hamnade vi i nya grupper för kommande seminarier och utan ett enda ord om dialekter kommer min sådana på tal. Min ricksschvenschka är uppenbarligen inte rikssvensk nog för att passera obemärkt förbi.
Egentligen har den nog kommit att bli en kombination av allt, men det erkänner jag aldrig. Häromdagen började jag plugga skånska ord (och planerar skrika "ålahue" nästa gång jag blir arg), jag har börjat längta efter gôrbra ordvitsar, jag pratar om kiliga saker, tycker att delar av kurslitteraturen är skikkelig vanskelig och är lite orolig över var mina R har tagit vägen.
Annars kanske man bara skulle börja med värmländska. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något och vi skulle komma ett steg närmare världsfred. För det är helt omöjligt att tänka sig en krigsfilm där de pratar värmländska med varandra - och alla vet att verkligheten är precis som i film.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag skrev hemlösa istället för pundare. Det ska inte upprepas.
Om jag ska vara ärlig var inte Reinfeldt så bra, hans bakgrundsdansare var faktiskt bättre.
Skicka en kommentar